~ 2005 Nytt ~
Vingpennan med motorcykel på Bokmässan i Helsingfors 2005
26.10.2005
Förlaget Vingpennan deltar för fjärde året i rad i Bokmässan i Helsingfors.
Årets stora tema i Vingpennans monter är företagshistoriken Otto Brandtin tie –
Otto Brandts väg, som utkom i februari i samarbete med Oy Otto Brandt Ab.
Med på avdelningen finns bildmaterial från företagets 100-åriga bana, samt en vacker Rudge-motorcykel från 1930-talet.
Hösten nya böcker, Min själ var mitt smycke av Birgitta Tingdal och En hunds memoarer av Carina Wolff-Brandt presenteras också i montern.
Kritikerrosad i Sverige
26.10.2005
Vingpennans höstutgivning 2005
Pressrelease 27.10.2005
Boken Min själ var mitt smycke har av Birgitta Tingdal har fått stor uppmärksamhet i den svenska pressen. I dagarna utkommer en lång artikel i Hemmets Journal. I ”Min själ var mitt smycke” får läsaren ta del av ett
gripande kvinnoöde i 1950-talets Finland. Fröken Ebba Olsson f. 1893, dotter till den förste stadsträdgårdsmästaren i Helsingfors, Svante Olsson, skrevs efter en livskris på 40-talet in på Centralsinnessjukhuset i Ekenäs.
Hon återsåg aldrig mera sitt hem i Grankulla och stannade på sjukhuset till sin död tjugo år senare. Bland hennes kvarlåtenskap hittades fyra dagböcker. Anteckningarna börjar ett år efter inskrivningen.
Genom dessa unika dagböcker får vi följa en intelligent, okuvlig kvinnas kamp för sin värdighet och integritet i en miljö där det inte gavs någon möjlighet till privatliv och avskildhet.
Dagboksanteckningarna är det enda privata hon har. I dem beskriver hon med skarpsinne och humor vardagen bakom sjukhusfönstrens galler. Hon berättar om de små glädjeämnen i sin vardag, kommenterar både lokal- och världspolitiska händelser men sörjer också sitt hem och sin frihet.
Hon minns sin barndom i sekelskiftets Helsingfors och förundrar sig över arkitekters och stadsplanerares vådliga framfart i staden.
Hur sjuk var hon egentligen?
Ebba Olsson var mycket beläst och fördrev tiden bl.a. med att skriva dikter som hon skickade till kungahus och regenter över hela världen. Som tack för hyllnings- eller kondoleansdikterna fick hon handskrivna, vapenprydda svar av ett sjuttiotal regenter eller bemärkta personer. En del av tackbreven finns med som illustrationer i boken.
Förutom dagboksanteckningarna får vi följa Ebba Olssons liv fram till inskrivningen och dessutom ta del av mentalvården från 1950 till -70 talet.